Etikettarkiv: Leonardo DiCaprio

Gårdagskvällen spenderades på bio och ”Django Unchained”. Inledningsvis kan jag säga på en gång, Quentin Tarantino har gjort det igen och skapat ännu en klassiker. Men vi tar det från början:

Django Unchained utspelar sig i den amerikanska södern, två år före inbördeskriget. I rollerna ser vi Oscarbelönade Jamie Foxx som Django, en slav vars brutala historia med sin förre ägare tar honom ansikte mot ansikte med den tyskfödde prisjägaren Dr King Schultz (spelad av Oscarbelönade Christoph Waltz). Schultz är på jakt efter de mordiska Brittle bröderna, och bara Django kan ta honom till dem. Den okonventionelle Schultz förvärvar Django med löfte om att frige honom när de fått fast Brittle bröderna – döda eller levande. Slavägaren spelas av Leonardo DiCaprio, Kerry Washington är Broomhilda von Shaft, Djangos fru och Samuel L Jackson agerar som Stephen, husslaven åt Leonardo DiCaprio.

Inledningsscenen(Som ni får ett klipp från nedan) är genialisk och får det att vattnas i munnen på en filmälskare. Skramlandes i skogen, med sin ”tandläkarvagn” kommer Christoph Waltz inridande i handlingen och precis som i ”Inglourious Basterds” visar han vilken fantastisk skådespelare han är. Med lent tal och ett vokabulär som inte är av denna världen ger han sken av att vara en fridens man. Men bakom fasaden döljer sig en man som är både rå och brutal, dock med ett rättspatos han håller hårt på och slaveriet står inte högt i kurs. Good cold evening gentlemen…blir hälsningsfrasen till det slavtåg han möter i skogen och Django är precis den han letar efter. Med sin ”nyköpta” frihet ger sig Django, elegant gestaltad av Jamie Foxx, tillsammans med Schultz i väg på en odysse som man sent ska glömma och från att varit en rädd, kuvad och slagen slav går utvecklingen till bättre självkänsla snabbt för Django.

Powered by Preview Networks

Det här är mycket Christoph Waltzs film och man förstår varför han blivit Oscarsnominerad för sin roll. Våldsamt är det också, och vore det inte för filmens humor med skön dialog och härliga karaktärer, skulle det lätt kunna kännas plumt. En riktigt härlig scen är den med uppbådet, det självpåtagna Ku Klux Klan gänget som får problem med huvorna, Tarantinoironi som lockar till skratt i salongen. Ska något ligga filmen till last så är det längden, 165 minuter framkallar aningen träsmak, men det beror mer på dåliga biofåtöljer än Tarantinos filmkonst. Med Django Unchained visar Quentin Tarantino att han likt ett bra vin, bara blir bättre och bättre med åren och må det dröja många år till innan han gör allvar av hotet att sluta med film och skriva böcker i stället. Betyget för Django Uchained, från Cinemaholics blir en solid 4/5.