Singin’ In The Rain Throwback Trailer

Livet är bra märkligt. Den 27 december dog Starwars stjärnan Carrie Fisher i sviterna efter en hjärtifarkt och det har det skrivits spaltmeter om. För att spä på tragiken ytterligare så avled Carrie Fishers mamma, filmlegenden Debbie Reynolds dagen efter i en ålder av 84 år. Det fick mig att snickra ihop det här inlägget om filmen som kom att bli Debbie Reynolds mest kända.

Singin´In The Rain” från 1952 är ansedd som den bästa musikalen på film någonsin. Inspelningen tog ungefär fem månader och pågick under sommaren-hösten 1951. Singin´In The Rain kostade 2,5 miljoner dollar att spela in och drog de första åren in 7,7 miljoner dollar. Scenen där Gene Kelly sjunger låten Singin’ in the rain och hoppar runt i vattenpölar är antagligen en av de mest kända scenerna från en musikalfilm.

Filmen utspelar sig 1927, när ljudfilmen slår igenom. Don Lockwood (Gene Kelly) är en stumfilmsstjärna i Hollywood, som mest spelar i romantiska matinéfilmer. Oftast spelar han mot den blonda divan Lina Lamont (Jean Hagen). På väg till en fest i Beverly Hills får han skjuts av Kathy Selden (Debbie Reynolds), som inte är imponerad av honom och tycker att har man sett en film har man sett allihop. På festen träffas de på nytt och det visar sig att Kathy är danserska i kvällens show. Kathy försvinner dock spårlöst från festen, men Don kan inte glömma bort henne.

När de håller på att spela in sin nästa film The Dueling Cavalier, kommer det nya order från filmbolagschefen R.F. Simpson (Millard Mitchell). Den första talfilmen Jazzsångaren, som en konkurrerande filmstudio gjort, gör succé, och de måste spela in en talfilm, deras film skall istället heta The Dancing Cavalier. Under inspelningen visar det sig att Kathy jobbar som statist i samma film, och Don och Kathy blir ett par. Problemet med filmen är bara att Lina Lamont pratar med en bräkande New York-accent, som inte går ihop med hennes fagra utseende. Dons partner Cosmo Brown (Donald O’Connor) föreslår att de gör en musikal och att Kathy dubbar Lamonts röst för att rädda filmen och samtidigt göra Selden till stjärna. Men Lamont anar vad som är på gång och försöker stoppa deras planer.

Det man kan säga är att filmen håller än i dag, speciellt om man är förtjust i musikaler. En stor del av behållningen är dock Jean Hagen som den blonda stumfilmsdivan Lina Lamont som får stora problem när ljudfilmen lanseras. Jean Hagen nominerades till en Oscar för den rolltolkningen.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *