Resume-Nostalgi

Första inlägget i denna filmbloggen och en liten resume kan vara på sin plats.Vi befinner oss i Östersund i mitten av sextiotalet och staden har fem biografer som visar film. På Storgatan hittar vi Royal och Metropol. Biograf Saga huserar på Prästgatan, så även Sveasalongen(Där vi i dag hittar Filmstaden) Och Flaggskeppet Röda kvarn håller till på Kyrkgatan i en träfastighet som idag är riven.

Saga, Svea och Röda Kvarn var stora salonger med rejäla entrehallar och stora filmdukar som kunde visa riktig vidfilm. På helgerna visades matinefilmer och fick man tag på en femma kunde det räcka till två biobesök med godis. Filmerna som visades kunde vara Robin Hood med Errol Flynn, Tarzan med Johnny Weissmuller eller någon western med John Wayne. Inför julen 1968 hade Disneys Djungelboken biopremiär och då satt man som klistrad i salongen. Möjligheten att se tecknad film var inte som idag. Disneys filmer gick upp på bio, Kalle Anka på julafton och Familjen Flinta på TV. Därutöver fick vi ungar nöja oss med julskyltningen varje vinter, då tecknad film visades i hörnet Prästgatan/Biblioteksgatan mot Tempohusets fasad(där filmstaden befinner sig idag.)

Vi på saltkråkan, skapad av Astrid Lindgren och Olle Hellbom gick som TV serie i tretton avsnitt med start 1964 Och följdes av fyra biofilmer om livet på Saltkråkan. Pippi långstrump kom som Tv serie 1969 och följdes av flera långfilmer. Inget av detta missades av filmintresserade ungdomar.
Utbudet på TV var inte stort. Det fanns till en början en kanal som sände i svartvitt. Bröderna Cartwright och High Chaparall kan väl få anses vara höjdpunkterna. 1969 Kom tv 2 och hade man råd att punga ut med 4000 kronor kunde man köpa sig en färgtv (motsvarar 32500 kr i 2011 års penningvärde.)

Att gå på bio var fest och förväntan, någonting utöver det vanliga. En matinefilm i äventyrsformat innebar fullsatt salong. Biljetten revs av biografvaktmästaren och man fick halva tillbaka. Den vek man ihop, gjorde ett hål i mitten och busvisslade i när filmen startade. Förhoppningsvis hade maskinisten lyckats få rullarna i rätt ordning och utan att det blev ett avbrott mitt i filmen, annars blev det stamp i golvet och liv i luckan. I en tobaksaffär på Skolgatan(allmänt kallad Tobak) köptes filmisar som man samlade på. Man bytte med varandra kompisar emellan och taxan kunde vara fem mindre kända skådisar mot en John Wayne eller Humphrey Bogart.
Idag är läget ett annat De gamla hederliga storbiograferna är borta och ersatta med “filmstäder”. Filmstadens
salong 1 är resterna av en gammal epok iform av förra Sveasalongen.
Filmhjältar som Errol Flynn och John Wayne är förpassade till Memory Lane och ersatta av andra hjältar. Möjligheten att se film och utbudet är större idag. Det gäller verkligen att kunna sovra och hitta guldkornen bland allt som går upp på bio och släpps på DVD/Blu-ray.
Hemmabiomarknaden växer sig allt starkare och starkare. Själv sitter jag med en Panasonic 50 tums plasmaskärm 600 hz, Panasonic Blu-ray spelare och Sony hemmabiosystem, vilket ger möjlighet till bättre bild och ljud än de mindre salongerna på filmstaden. Så för min del blir det numera mer hemmabio än riktig bio.Bions framtid ligger nog i 3D formatet, vilket gör sig bäst i stora biosalonger. Så att gå på bio är fortfarande en fest, en känsla man inte riktigt får till hemma.

Jag höll i all hast på att glömma ljuset i biomörkret, den lilla kvartersbiografen Regina som har en repertoar vidare än det vanliga Hollywoodbruset. /JSG


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *